22/9 Belfast (Storbritannien 2021).

Regi: Kenneth Brannagh. Med: Jude Hill, Lewis McAskie, Ciarán Hinds, Caitriona Balfe, Jamie Dornan, Judi Dench.

Längd: 97 min.

I händelsernas centrum står Buddy, en ung pojke som närmar sig tonåren. Buddys liv är fyllt av familjekärlek, lekfullhet och blomstrande romantik. Men då hans älskade hemstad drabbas av allt större oroligheter, står hans familj inför ett viktigt val. Ska de hoppas på att konflikten kommer att gå över eller ska de lämna allt de känner till bakom sig, för ett nytt liv.

”Branagh suger in åskådarna i sin läckra svartvita berättelse. Vi blir engagerade på den sida som vill ha lugn och ro, men inser att våldet kommer att segra. Fantastiskt skådespeleri av alla, Dench och Hinds är Oscarsnominerade, liksom filmen i sig och Branagh för både regi och manus./…/.Branagh berättar konsekvent ur barnets synvinkel, om en konflikt han aldrig får något riktigt grepp om. En film som hela tiden både roar, berör och väcker tankar.” Aftonbladet

”Skådespelaren och regissören Kenneth Branagh återvänder till sin barndoms turbulenta och våldsamma arbetarkvarter i Belfast. Vackert svartvitt och utmärkta skådespelare lyfter dramat.” Dagens Nyheter.

”Branaghs minnen går i stiligt svartvitt, med kort skärpedjup, som gör att vi kan koncentrera oss på människorna mer än den stora bilden, vilket också är ett sätt att vara trogen barnets perspektiv. Buddy absorberar allt som de vuxna gör och säger men får inte rätsida på vem som är god och vem som är ond. Vi lever i hans förvirring. Den enda gången som filmremsan får färg är när Buddy ser på film och teater – en fin bild av kulturens livgivande kraft.” Kulturnyheterna

29/9 A Hero (Iran 2021).

Regi: Asghar Farhadi. Med: Amir Jadidi, Sahar Goldust, Mohsen Tanabandeh.

Längd: 127 min.

Rahim sitter i fängelse på grund av en obetald skuld. Under en två dagars permission försöker han övertyga sin fordringsägare att efterskänka en del av skulden, men det går inte som planerat.

”Den iranska manusförfattaren och regissören Asghar Farhadi är intrigernas mästare. Om man gillar regissörer som bjuder på överraskande vändningar ska man inte missa hans filmer.  De börjar enkelt men medan man följer handlingen framåt upptäcker man att den tvåfaldigt Oscarsbelönade Farhadi gömt hemligheter i varenda krök och vrå.” Dagens Nyheter.

”Mäster Farhadi visar att det inte bara är unga kvinnor som drabbas av hederskulturen (även om de är mest utsatta), att den snarare utgör hela samhällets och rättssystemets krackelerande fundament. Han zoomar långsamt ut, ger en allt större bild och snart har han tagit ingångens enkla premiss och skapat ett drama som på något knepigt sätt är komplext och lättillgängligt på samma gång. Han kan trolla med vardagen, ge den pregnans som få andra. Speciellt när den där vardagen utspelar sig i ett repressivt samhälle, som nuförtiden är uppbackat av de sociala mediernas pöbelvälde.” Kulturnyheterna

”Oscarsvinnaren Asghar Farhadi kombinerar intrig, skådespeleri och berättarteknik på ett unikt sätt. A hero är oemotståndligt och oavbrutet engagerande.” Svenska Dagbladet

6/10 Alltid nära dig (Storbritannien, Italien, Rumänien 2020).

Regi: Uberto Pasolini. Med: James Norton, Daniel Lamont, Eileen O'Higgins.

Längd: 95 min.

Den ensamstående fönsterputsaren Johns tillvaro kretsar kring hans fyraårige son Michael, vars mamma lämnade dem kort efter födseln. Nu står John inför sitt livs svåraste beslut - han har fått veta att han bara har månader kvar att leva, och måste hitta en kärleksfull familj som kan ge hans älskade son en trygg uppväxt. Han träffar en rad möjliga adoptivföräldrar, men hur bedömer man en familjs lämplighet att ha hand om ens barn efter ett kort möte? Under sitt sökande tar John vara på de dyrbara stunderna med Michael, samtidigt som han måste komma på ett sätt att förklara för honom vad som snart kommer att hända i deras liv.

”Alltid nära dig bygger på en sann historia som lär krossa ett och annat hjärta redan vid premissen. Och eftersom publikens känslor genast tagit denna genväg är regissören Uberto Pasolini klok nog att hålla in stråkarna med hjälp av ett osentimentalt foto.” Dagens Nyheter.

”Alltid nära dig överraskar med sitt lågmälda tilltal, och sitt smärtsamma ämne. Det är något Alfon Åbergskt över relationen mellan den ensamstående pappan och hans lille son. Vardagslivet betonas, och det outtalade berör.” Göteborgs-Posten

”De hälsar på hos möjliga fosterfamiljer för att John ska försöka skaffa sig en uppfattning om vilken som skulle kunna ge hans barn ett bra liv. Det är press och sorg svår att föreställa sig, en outhärdlig tanke man vill hålla på armlängds avstånd, ett beslut så stort att magen åker hiss när man tänker på att behöva fatta det. Men regissören/manusförfattaren Uberto Pasolini slår inte på känslotrumman, piskar inte upp den sentimentala stämning som ämnet har potential för. Han nöjer sig med varmt, sympatiskt, stilla hjärtskärande. Tillsammans med sina skådespelare har han fått till en övertygande och äkta relation mellan far och son – och dessutom en mansfigur som är en skön fläkt i den storm av brittisk socialrealism-män där våldet och ilskan alltid bubblar under ytan och den egna hårda uppväxten förstört för livet.” Aftonbladet

13/10 The Lost Daughter (USA 2021).

Regi: Maggie Gyllenhaal. Med: Olivia Colman, Dakota Johnson, Jessie Buckley, Ed Harris, Peter Sarsgaard, Paul Mescal.

Längd: 121 min.

Ensam på en sommarsemester blir Leda fascinerad av en ung mamma och hennes dotter. Hon betraktar dem på stranden och blir nervös av deras starka relation och deras skräniga och hotfulla familj, samtidigt som hon översköljs av minnen av rädsla och förvirring från den intensiva tiden när hennes egna barn var små. En impulsiv handling leder in Leda i sitt konstiga och olycksbådande sinne, där hon måste hantera konsekvenserna av de val hon gjorde som ung mamma.

”Skickliga skådespelare berör och Maggie Gyllenhaal har gjort en imponerande regidebut. Leda visar många sidor, är både imponerande och irriterande. Ett mångbottnat porträtt av en människa som har svårt att förstå sig själv.” Aftonbladet

”Debutregissören Maggie Gyllenhaal imponerar med sin känslostormande filmatisering av Elena Ferrantes Skuggan av en dotter. Olivia Colman är enastående i rollen som skuldtyngd mamma och befäster sin position som Storbritanniens skådespelardrottning.” Dagens Nyheter.

”Olivia Colman ger Ledas splittrade sinne full rättvisa – hon kan åka och hämta Oscarstatyetten redan nu – och i tillbakablickarna görs huvudpersonen av Jessie Buckley (I´m thinking of ending things) som på senare år klivit fram som en riktig indiefavorit. Ja, det är överhuvudtaget en skådespelarfest med stöttande namn som Ed Harris, Dakota Johnson och Paul Mescal (Normala människor). Men den storastjärnan här är ändå Maggie Gyllenhaal. Det var länge sedan jag såg en så säker och våghalsigt berättad debut – som dessutom litar på att publiken har IQ nog att plussa ihop ett och ett, och få summan tre.” Kulturnyheterna

20/10 Dödgrävarens hustru (Finland 2021).

Regi: Khadar Ayderus Ahmed. Med: Omar Abdi, Yasmin Warsame, Kadar Abdoul-Aziz Ibrahim.

Längd: 82 min.

Guled står utanför sjukhuset och inväntar ambulanserna. Har han tur har någon avlidit och Guled och de andra dödgrävarna kan tjäna lite pengar. Inget roligt jobb, men de har varandra. Guled har också Nasra, hustrun som han avgudar. Men Nasra är döende och i behov av en njurtransplantation som de absolut inte har råd med. Det finns en lösning, men det vill Nasra inte höra talas om. Istället väljer hon att njuta av varje minut hon har kvar i livet. För Guled däremot finns inga gränser för vad han kan göra för att rädda sin hustru.

”Dödgrävarens hustru blev mångfaldigt nominerad inför ­Finlands Jussigala, motsvarigheten till Guldbaggen, men har också vunnit den afrikanska kontinentens stora filmpris African movie academy awards samt blivit Somalias första Oscarsbidrag. Ett intressant ­exempel på gränsöverskridande kultur som binder samman kulturer men som också lyckas paketera ett socialt budskap på ett sätt som gör det till smått magisk filmkonst.” Dagens Nyheter.

”Dödgrävarens hustru skrider som en kamel i disig solnedgång. Smeker ömsom näthinnan med varma, stämningsfulla bilder från öknen, bjuder ömsom på korsklippt spänning mellan Guled och Nasras respektive kamp för att behålla livhanken. Trots alla umbäranden är tonen relativt ljus, det är inte rå realism vi skådar, snarare andas hela det korta stycket på 86 minuter en apart form av humanistiskt hopp.” Kulturnyheterna

”Dödgrävarens hustru är en relativt kort film som behandlar stora teman. De ödesmättade frågorna kokas ned till en rättfram och universell kärlekshistoria.” Svenska Dagbladet

3/11 There is no evil (Iran 2020).

Regi: Mohammad Rasoulof. Med: Baran Rasoulof, Mahtab Servati, Zhila Shahi.

Längd:: 150 min.

Heshmat, en exemplarisk familjeman, ger sig iväg tidigt varje morgon. Vart åker han? Pouya kan inte förmå sig att gå emot allt han står för, och döda en annan människa. Javad anar inte att frieriet han i hemlighet planerat på sin älskades födelsedag inte kommer att vara den största överraskningen den dagen. Bahram kan inte utöva sitt yrke som läkare och har bestämt sig för att berätta varför för sin brorsdotter. Överleva eller göra motstånd? Filmen ställer frågan i fyra sammanlänkade berättelser som pendlar mellan vardaglig närhet och våldsam dramatik.

”Rasoulofs film rör sig kring frågor om moral, skuld och möjligheterna till individuell frihet och motstånd i ett samhälle under extremt reglerade förhållanden, där anpassning belönas och minsta revolt bestraffas. Och som numera mullrar av en yngre generations andra drömmar. Till sist framstår titeln ”There is no evil” som den paradox den är avsedd som: ondskan är inte förlagd hos de enskilda, utan hos det samhälle som tvingar dem till omöjliga uppoffringar.” Dagens Nyheter.

”Hur bra är egentligen There is no evil? Svaret är att den är så pass bra att jag aldrig grimaserar åt någon skådespelare som faller ur ramen, jag tänker inte att den där repliken var konstig eller känner att nu börjar historien kännas förväntad. Filmen är så bra att den känns alldeles naturlig. Det som är briljant upplevs ofta som om det vore gjort utan ansträngning.” Västerbottens-Kuriren

”Några av historierna har scener som kommer som rena chocken. Det är spännande, dramatiskt, tankeväckande och helt uppenbart för provocerande för att få visas i Iran. En film som berör, på djupet. Och som när 2020 sammanfattas, nog kommer att vara med på väldigt många filmkritikers topplistor.” Aftonbladet

10/11 Mellan två världar (Frankrike 2021).

Regi: Emmanuel Carrére. Med: Juliette Binoche.

Längd: 107 min.

Den parisiska författaren Marianne Winckler tar arbete som städerska i norra Frankrike under researcharbete till sin nästa bok. Utan att avslöja sin riktiga identitet börjar hon arbeta med en grupp andra kvinnor och får uppleva finansiell otrygghet och socialt utanförskap på nära håll. Men bakom kulisserna upptäcker Marianne även gemenskapen, solidariteten och de starka banden mellan sina kvinnliga kollegor.

”Den får högt betyg dels för att Juliette Binoche spelar så bra och så äkta och för att de många skådespelarna, som ofta är amatörer och verkliga städare, ger filmen en stark autenticitet. Filmen får också högt betyg för att den är snyggt och elegant fotograferad, men starka talande miljöbilder. Den får också högt betyg för att detta är en grupp människor som vi kommer nära som oftast är helt osynliga i vårt samhälle.” Kulturbloggen

”En välmenande och välspelad film, som dock börjar slira framåt det självtillräckliga och lite enfaldiga slutet, då Mariannes dilemma liksom överskuggar hennes vilseledda och fattiga kollegors hopplösa läge.” Aftonbladet

”Franska Mellan två världar rättfram skildring av samvaro och exploatering. ” Dagens Nyheter.

17/11 Lämna inga spår (Polen 2021).

Regi: Jan P. Matuszynski. Med: Sandra Korzeniak, Tomasz Zietek.

Längd: 160 min.

Warszawa, 1983. Den brutala dödsmisshandeln av studenten Grzegorz Przemyk, utfört av den kommunistiska polisen, får nationen att koka. Staten skyr dock inga medel för att mörklägga vad som hänt och det enda vittnet blir plötsligt regimens fiende nummer ett.

”Polens Oscarsbidrag är en gripande thriller i högt tempo om sanningens pris.” Moviezine

”Polens Oscarsbidrag Lämna inga spår är en tankeväckande och stiligt filmad skildring av en Kafkaliknande rättsprocess.” Dagens Nyheter.

”Polens Oscarsbidrag Lämna inga spår kommer med en mastig dos av grådaskig hopplöshet, samtidigt som den kastar en skarp blick på diktaturens kreatur.” TT

”En film som lyckas bra med att förmedla den totala hopplösheten i ett system som omöjliggör rättvisa, men glömmer bort att utveckla sina karaktärer; både de som upprätthåller kommunismen och de som krossas under den. ” Aftonbladet 

24/11 Drömmannen (Tyskland 2021).

Regi: Maria Schrader. Med: Maren Eggert, Dan Stevens.

Längd: 118 min.

Alma arbetar som forskare på det berömda Pergamonmuseet i Berlin. För att kunna få fortsatt forskningsbidrag blir hon övertalad till att delta i en extraordinär studie. I tre veckor måste hon leva med en humanoid robot speciellt anpassad till hennes individ och behov, och vars artificiella intelligens är designat till att vara den perfekta livspartnern för henne. Alma möter Tom, en maskin i människogestalt av en helt ny klass, skapad enbart för att göra henne lycklig.

”Filmen är engagerande. Det går inte att slita sig och många tankar sätter igång. Humanoiden Tom är verkligen som ett ideal. Han är snygg, han beter sig oerhört gentlemannamässigt, han har humor och är superintelligent och sätter alltid Alma i främsta rummet. Men Alma är skeptisk. Mycket skeptisk. Tom är programmerad för att vara perfekt för henne. Men han är ju bara algoritmer. Eller? Att umgås med honom är det att umgås med en varelse eller en maskin? Är han rentav en slags spegel av hennes drömmar bara? Vad är han?” Kulturbloggen

”Det är en stillsam och vemodig film, som hanterar välbekanta frågeställningar. Är det som är botten i dig också botten i roboten? Hårddraget finns det två svarsalternativ. Nej, roboten misslyckas med att imitera människan och kan aldrig mäta sig med henne. Nja, men människan inte fullt så orobotaktig som hon inbillar sig, utan agerar själv enligt olika mönster som både kan övervakas och förutses.” Dagens Nyheter.

”Maria Schrader  berättar med smart humor hur Alma både blir fascinerad av och har svårt att stå ut med att Tom är för perfekt på alla sätt; stilig, smart, artig, händig, inställsam. När hon blir full, blir hon nyfiken på om hans algoritmer även är inställda för att vara perfekt i sängen. Downton Abbey-stjärnan Stevens imponerar i sitt sätt att med kroppsspråk, blick och röst vara en mycket mänsklig robot.” Aftonbladet

8/12 Filmtjuven (Indien 2021).

Regi: Pan Nalin. Med: Bhavin Rabari, Bhavesh Shrimali, Richa Meena, Dipen Raval.

Längd: 110 min.

När lilla Samay för första gången får följa med sin far på bio blir han alldeles förtrollad. Med ens vet han vad han ska ägna sitt liv åt! Mot sin konservative fars vilja (som tagit med pojken enbart för att det var en religiös film!) reser Samay i hemlighet till den slitna biografen i stan även nästa dag, och denna gång visas en desto roligare äventyrsfilm. Han har inga pengar, men när den snälla biomaskinisten känner den ljuvliga doften från mammas lunchlåda så föreslår han ett byte. Mat mot film. Detta blir början på en vänskap med färg, ljud, ljus, äventyr, fantasi och skratt som får Samay att skissa upp stora och, ska det visa sig, farliga drömmar…

”Filmtjuven är en kärleksförklaring till 35-milimeters filmrullar och dess förmåga att skapa magi. Pan Nalin dröjer sig gärna hos biografmaskinistens bestyr med att trä och spola upp filmen, klippa och häfta ihop. Det är filmromantik i kvadrat, blicken på projektorns alla snurrande hjul nästan erotisk. Den lätt cyniske Fazal är en nödvändig livboj i en film som annars dränker sin publik i cineasm. /…/Pan Nalin ropar ut sitt budskap med stora, tydliga bokstäver. Men han gör det så genuint och uppriktigt och det inte går att värja sig mot den här charmige lille filmtjuven.” Kulturnyheterna

”Med sin vackra kinematografi, fina tonsättning och regissörens förmåga att visa Indiens skönhet och lära oss mer om landets verklighet utan tillstymmelse till pekpinnar och tristess förtjänar ”Filmtjuven” att ses på biografer och skolor landet över. Samays stora svarta ögon, tar ständigt in världen och ser möjligheter – på ett sätt som nästan ingen vuxen kan – hindren må vara många, men det finns alltid möjligheter att nå målet. Det eteriska ljuset som skimrar i luften ska samlas, riktas mot en duk och uppenbara sina mysterier för våra ögon.” Moviezine

”Så formar sig Filmtjuven både till en sorgesång över en svunnen filmtid och till sist en hoppfull förklaring till varför så många av dagens filmskapare väljer det gamla formatet framför det digitala.” Dagens Nyheter.

” Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten.” Kulturbloggen