Charter (Sverige, 2020).

Regi:Amanda Kernell.Med:Ane Dahl Torp, Sverrir Gudnason, Tintin Poggats Sarri, Troy Lundkvist.

Längd: 94 min.

Charter handlar om Alice som flyttat från sin man och barn och nu har han hela samhället på sin sida. Hon får inte träffa barnen, tonårsdottern och den yngre sonen, själv. Någon måste vara med när de träffas kräver pappan. Så en dag får hon ett samtal från en tröstlös son och hon bestämmer sig för att åka upp till barnen och ta reda på vad som hänt. Väl på plats tar hon beslutet att olovligen åka iväg med de två, och hon får, efter besvär, med sig dom till Kanarieöarna.

”Amanda Kernell har i sina tidigare filmer varit skicklig på att hitta rätt skådespelare bortom allfarvägarna, särskilt i Sameblod men också i det bebisdramatiska kortdramat I will always love you Kingen.  Charter är inget undantag. Norska Ane Dahl Torp är ett fynd i rollen som Alice. Hon är ständigt i blickpunkten och balanserar skickligt mellan rollfigurens många olika sinnesstämningar som skiftar lika snabbt som ett trafikljus. Sverrir Gudnasons papparoll befinner sig på ett längre avstånd. Lite ur fokus, betydligt svårare att få grepp om. Men den såriga dynamiken mellan dem talar sitt tydliga språk, även om perspektivet är hennes.” Dagens Nyheter.

”Charter är inte lika omedelbar som Sameblod, den är mer obekvämt bra. På ett positivt sätt. Här ställs många frågor om relationen mellan föräldrar och barn, och som i Sameblod så är huvudrollerna personligt och bra rollbesatta. Likheter med Sameblod finns också i fotot, där landskapet och temperaturen växlar mellan kyliga Vintersverige och solheta Kanarieöarna.”  SR P4

”Den här filmen handlar om det akuta skedet, undantagstillståndet då föräldraskapets grundpelare, att skapa trygghet och skydda sina barn, är helt satta ur funktion. I Amanda Kernells film gestaltas det här havererade föräldraskapet, genom att mamman, Alice, bestämmer sig för att kidnappa sina egna barn och resa på charter. Jag tänker inte säga hur det går, bara att banana split, baddräkt och stark ångest inte är en bra kombination. Men Amanda Kernells film är bra, en nervig, svart och närgången skilsmässo-coctail. Se den, om ni törs.” Kulturnytt

”Hur långt är du beredd att gå för att få vara med dina barn? Skulle du kidnappa dem till Teneriffa? Amanda Kernell, bakom filmen ”Sameblod”, är tillbaka med ett ruskigt gripande drama om en vårdnadstvist. Man ser det med gråten i halsen för att barnen kommer i kläm, för att en förälder måste förlora det fula spelet och för att det är varje förälders stora skräck att inte få vara med sina barn.” Kommunalarbetaren

Tove (Finland, 2020).

Regi:Zaida Bergroth. Med:Alma Pöysti, Krista Kosonen, Shanti Roney.

Längd: 116 min.

Helsingfors, 1945. Kriget är slut och för Tove Jansson börjar livet igen. Hon hänger sig åt långa festnätter, men också tvivel på sitt konstnärskap. När hon möter teaterregissören Vivica Bandler blir hon blixtkär. Samtidigt börjar hennes skapande ta sig oväntade vägar: den lilla sagovärld hon skapat för sig själv under kriget börjar växa. Inspirerad av sina verkliga personer börjar hon skriva och måla berättelsen om Mumintrollen, till hela världens stora förtjusning. Tove skildrar en unik kvinnas intensiva sökande efter lust och frihet, och tillblivelsen av ett av världens mest älskade konstnärskap.

”Tove är en ömsint kärleksskildring som trots sin intimitet aldrig känns kladdig. Tove Jansson plockas ner från sin piedestal och blir till en människa som kastar sig mellan känslor.” Svenska Dagbladet

”Filmen är både konventionell och känslig, rak och varm. Den börjar med en fritt dansande, Tove i konstnärslägenheten, går över i bombkrevader utanför ett bergrum. Sen kommer freden och hennes försök att slå igenom som konstnär. Men det var när hon hittade muminfamiljen som hon nådde långt utanför Finlands gränser. Vi får scener från konstnärsmödorna, pappans krav och mammans stöd, men än mer hennes relationer under den här tiden kring 30. Och framför allt kärleken, den flammande och ibland frånvarande kärleken till Vivica Bandler. Jag berörs av det enkla, starka, och förförs av hennes bohemiska små konstnärsfester med vin och dans.” Kulturnytt i P4

”Alma Pöysti briljerar som Tove, det spritter i benen och man vill dansa, festa, älska och leva. En enastående verklighetsflykt i dessa tider.” Kommunalarbetaren

”Pöysti är en utmärkt Tove i en svår roll, som har att pendla mellan upplyst förälskelse och bittra besvikelser, mellan hennes uttalade önskan om att vara vild och fri – och samtidigt vara ömsint, vänlig och kultiverad.” Dagens Nyheter.

En runda till (Danmark 2020).

Regi: Thomas Vinterberg. Med: Mads Mikkelsen, Lars Ranthe, Magnus Millang, Thomas Bo Larsen, Maria Bonnevie.

Längd: 115 min.

Det finns en teori om att människan är född med en halv promille för lite. Vi känner alla till att alkohol i blodet öppnar sinnet för omvärlden, problemen verkar mindre och kreativiteten ökar. Efter det första glaset flyter samtalen lättare pch nya möjligheter öppnar sig. Martin är gymnasielärare. Han känner sig gammal och trött och hans äktenskap har gått i stå. Uppmuntrad av teorin inleder Martin och hans tre vänner ett experiment att ständigt vara alkoholpåverkade. Om Churchill vann andra världskriget i en tät dimma av sprit, vad kunde de starka dropparna inte göra för dem och deras studenter?

”En film om alkoholkultur, absolut. Men mer en film om att öppna bröstkorgen, släppa in liv och musik. Sjunga med öronen och hjärtat. Ta någon i handen. Våga. Fast utan att alls vara så bottenlöst tråkig och pretentiös som jag stelt svenskt och med två enheter för lite i blodet just beskrev det: En runda till är otroligt rolig. Det här är dansk film när den är som allra bäst, det är svårt att överhuvudtaget föreställa sig något danskare. Den petar i människans kärna och sår, leder från skratt till gråt och tillbaka. Är på liv och död, går rakt mot strupen. Det är storslaget och skört och samtidigt som framlekt lite med vänsterhanden. Och har Mads Mikkelsen någonsin varit så här bra? Jag tror inte det.”  Aftonbladet

”Thomas Vinterberg nya tragikomiska kretsar kring en gymnasielärare som testar promilleteorin för att bota sin mittlivskris. Men En runda till sträcker sig långt, långt utöver sin lite stela och dogmadoftande premiss och blir en sensuell, nyanserad, uppriktig och upplyftande hyllning till livsglädjen.” Dagens Nyheter.

”Vare sig han spelar salongsberusad, spiknykter eller aspackad har Mads Mikkelsen en närvaro och utstrålning som gör honom till varenda rutas naturliga mittpunkt. För den delen tar han inte över, han är den tystlåtna kamraten som utan att gnälla ställt den akademiska karriären på hyllan för småbarnslivets skull. Lika bra, men på ett skrovligare sätt, är Thomas Bo Larsen som olycklig gympalärare med ett hjärta av guld.” Kulturnyheterna

”En underhållande kul filmidé. Men sen under filminspelningen omkom Thomas Vinterbergs dotter i en bilolycka, och allvaret sökte sig också in i filmen. Som också visar upp rusets mörka sidor och konsekvenser. En runda till är med sin idé och med Mads Mikkelsen i huvudrollen en klart sevärd film, som känns tänkvärd, men mer underhållande än djupt allvarlig.” Kulturnytt i P4