19/9 Green Book (USA 2018).

Regi: Peter Farrelly. Med: Viggo Mortensen, Mahershala Ali, Linda Cardellini, Sebastian Maniscalco.

Längd: 130 min.

Mellan 1936 och 1966 fanns det i USA en officiell reseguide som hette ”The Negro Motorist Green Book”. Konceptet är förnuftsvidrigt för tänkande nutidsmänniskor, när det begav sig var denna manual dessvärre livsnödvändig för afroamerikaner. Här listades tillåtna motell och vägkrogar för kringresande icke-vita personer. Andningshål i den amerikanska södern. Långt in på sextiotalet. 

År 1962, när utkastaren Tony "Lip" Vallelonga är tillfälligt arbetslös, går han med på att köra musikern Dr. Don Shirley på en tvåmånaders turné i djupaste amerikanska södern. Dr. Shirley är välutbildad och en hyllad musiker medan Tony är en jordnära vanlig man med en egenskap att hamna i trubbel. Först har de mycket olika uppfattning om allt från mat till musik, men finner snart att de befinner i en värld som ser ner på dem båda - och där börjar en oväntad vänskap.

”Julens bästa feel good-film tar trots sitt enkla tilltal ett bestämt grepp om USA:s rasistiska historia och anknyter med både kamplystnad och värme till den strida ström av filmer på senare år som förhåller sig till den svarta historien.” Dagens Nyheter

”Viggo Mortensen gör aldrig en dålig insats. Tillsammans med Mahershala Ali håller han liv i ett historiskt drama som nöjer sig med att vara en hollywoodsk hjärtevärmare.” Svenska Dagbladet

”Det är Oscarssäsong och Green Book är typiskt Oscarsmaterial: en film om rasism som ändå lyckas vara myspysig, en klassisk amerikansk självutvecklingshistoria, fint manusarbete, grym dialog, skådisar i högform.” ETC

”Efter riktiga tramsfilmer som Dum & Dummare och Dum & Dummare 2 har regissören Peter Farelly med Green book blivit vuxen. Även om denna road movie med karaktärerna i centrum är skamlöst publikfriande, är den det på ett bra sätt.” Göteborgs-Posten

26/9 Shoplifters (Japan 2018).

Regi: Hirokazu Kore-eda. Med: Lily Franky, Sakura Andõ, Mayu Matsuoka, Jyu Kairi, Miyu Sasaki.

Längd: 121 min.

Efter en av sina snattningsrundor tillsammans med sin son upptäcker Osamu en ensam flicka som står och fryser i kylan. De tar hand om henne och släpper in henne i sin familj. En familj som trots att de är fattiga och knappt har mat för dagen ser till att må bra tillsammans. Men en oväntad händelse avslöjar gömda hemligheter och sätter deras sammanhållning på hårda prov.

”Kore-eda berättar lugnt om något vardagligt som utvecklas till ett mångbottnat drama. Det är mycket skickligt gjort, rikt på nyanser som väcker tankar och känslor om vad som är en bra förälder.” Aftonbladet

”De positiva adjektiven snubblar över varandra i önskan att komma ut som den perfekta definitionen av den japanske Hirokazu Kore-edas senaste bearbetning av Familjen: Komplex, egenartad men på intet sätt svårtillgänglig, bara med ett eget temperament. Lågmäld och eftertänksam men samtidigt uppsluppen och ifrågasättande. Muntert anarkistisk.” Kulturnyheterna

”Jag vet inte hur han gör Kore-eda, när han skildrar samhörigheten mellan människor som lever inpå varandra, sviker och stöttar, flyr och kommer tillbaka ända tills de sociala myndigheterna griper in. Det skulle kunna bli sentimentalt men tro mig, det är inte därför jag gråter. Kore-eda kommer åt några sedan länge klippta nervtrådar och ställer svåra moraliska frågor om ensamhet och gemenskap, vad man får betala för att få lite värme och närhet.” Kulturnytt

”Regissören lyckas både ställa frågor om familjekonceptet och kritisera det kapitalistiska samhället men hela tiden utan pekpinnar, och med individerna i centrum. En lågmäld pärla.” Kommunalarbetaren

3/10 Cold War (Polen, Storbritannien, Frankrike 2018).

Regi:Pawel Pawlikowski. Med:Joanna Kulig, Tomasz Kot. 

Längd:  84 min.

En passionerad kärlekshistoria mellan två personer med olika bakgrunder som utspelar sig under kalla kriget på 1950-talet i Polen, Berlin, Jugoslavien och Paris.

”Den Oscarsbelönade Ida-regissören är tillbaka med ett drabbande, tidlöst passionsdrama i kalla krigets skugga.” Dagens Nyheter

”Det finns en renhet i Pawlikowskis filmspråk som påminner om geometriska bilder där linjer korsas och skiljs. Så skildras även de två huvudpersonernas möten – ofta ordlösa men med en tydlig riktning tillsammans eller isär, en det underförståddas konst som bara en riktig mästare behärskar. Denna makalösa film som är Polens Oscarsbidrag är också en hommage till Pawlikowskis föräldrars kärlekshistoria.” Svenska Dagbladet

”Polske Ida-regissören Pawel Pawlikowski är tillbaka med en passionerad, vacker och vältrimmad kärleksfilm baserad på hans egna föräldrars stormiga relation.” Kulturnyheterna

”Bäst av allt är dock musiken som kastar sig mellan folkmusik, fransk jazz och ibland blandningar av båda. Tonerna ger filmen ett känslomässigt soundtrack som matchar den fina och gripande kärlekshistorien.” Moviezine

10/10 Woman at War (Island, Frankrike, Ukraina 2019).

Regi: Benedikt Erlingsson. Med:  Olafur Egill Egilsson, Halldóra Geirhardsdóttir, Johann Sigurdarson, David Thor Jonsson.

Längd: 101 min.

Halla har börjat få misstänksamma blickar – kan denna ensamstående, till synes harmlösa körledare verkligen vara den omtalade kvinnliga ekoterrorist som beslutat sig för att förstöra Islands ekonomi och infrastruktur? Samtidigt som Halla förbereder sig för en omfattande sabotageoperation mot aluminiumindustrin får hon veta att hennes ansökan om adoption av en liten flicka från Ukraina har godkänts. Nu måste hon välja sin väg.

”Woman at war vann Nordiska Rådets pris som 2017 års bästa nordiska film. Och är man sugen på något annorlunda, ett sjuhelsickes bra skådespel av huvudrollsinnehavaren Halldóra Geirharðsdóttir, och ett drama med en eko-kämpe så är den här filmen helt rätt.”  SR P4

”Spektakulära bilder från Island drar igång den här berättelsen och håller nyfikenheten vid liv hela tiden. Huvudpersonen Halla tar fram sin pilbåge vid en kraftledning ute i vildmarken. Hon genomför ett sabotage. Varför? Vi följer Halla under en spännande jakt och får veta mer om hennes aktioner mot industrin på Island. Till vardags är hon körledare.” Aftonbladet

”Islands Oscarsbidrag för 2019 är en härlig dramakomedi om en David och Goliat-strid. Ett unikt kvinnoporträtt och kreativ regi gör Woman at War till en film som fascinerar från första till sista bildrutan.” Moviezine

”Woman at war är en fullträff både för den som är filmintresserad och den som vill bli underhållen för stunden. Benedikt Erlingsson lånar verktyg från olika regissörer och använder dem sedan helt fritt till att bygga sitt eget filmuniversum.” Kulturbloggen

17/10 Kapernaum (Libanon, Frankrike, USA 2018).

Regi: Nadine Labaki. Med: Zain Al Rafeea, Yordanos Shiferaw, Boluwatife Treasure Bankole.

Längd: 121 min.

Tolvårige Zain står inför domaren i rättssalen med ett bestämt ansiktsuttryck – han vill stämma sina föräldrar för att de satt honom till världen. Varken Zain eller hans många syskon hinner med att vara barn i den hårda tillvaron i dagens Beirut, och när hans syster giftes bort som 11-åring fick han nog och rymde hemifrån. Zains dröm är att hitta en värdig tillvaro - kanske i ett annat land. Den snälla städerskan Rahil låter honom flytta in hos henne och ta hand om hennes älskade babypojke Yonas. När Rahil plötsligt försvinner får Zain nytta av sitt mod och sin uppfinningsrikedom, men hur länge kan han skydda sig och lille Yonas i en värld där barnen alltid är de mest utsatta.

”Oscarsnominerade Kapernaum utspelar sig i Beiruts slum. Den har ett djup och ett sug som öppnar upp mot världen. Plötsligt står man bara där i gatudammet, kaoset och smärtan. En stor film med svindelkänsla.” Dagens Nyheter

”Framförallt är det en på många sätt rik film. I första hand en djupt gripande berättelse om en liten gatusmart kille och hur han manövrerar i en eländig tillvaro, men samtidigt ett samtidspanorama som med små medel berättar om barngifte, korruption, flyktingskap och ja, Nadine Labaki och hennes manusmedarbetare får till och med in ett stycke klasskamp, ser de socioekonomiska sammanhang som format föräldrarna.” Kulturnyheterna

”Kapernaum griper och skakar om.” Kulturnytt

”Det är lika bra att säga det direkt: det är en helt makalös film, som också var Oscarsnominerad, som den libanesiska regissören Nadine Labaki har gjort med två barn i huvudrollerna.” Svenska Dagbladet

24/10 Diamantino (Portugal, Frankrike, Brasilien 2018).

Regi:Daniel Schmidt, Gabriel Abrantes. Med: Carloto Cotta, Cleo Tavares, Anabela Moreira, Margarida Moreira.

Längd:96 min.

När världens bästa fotbollsspelare, Diamantino, missar den avgörande straffen i VM-finalen får det konsekvenser långt bortom fotbollsplanen. I sitt sökande efter nytt ändamål börjar en kaotisk odyssé där Diamantino konfronteras med neofascism, flyktingkris, genmanipulering och Portugals eventuella uttåg ur EU. En skruvad, galen, kärleksfull politisk komedi som inte liknar något du sett förut!

”Ett befriande drama om fotboll, politik och fluffiga jättehundvalpar i rosa rök.” Göteborgs-Posten

”Portugisiska Diamantino är minst sagt en omtumlande upplevelse. Denna ljuvliga mix av genrer lyckas med konststycket att göra politiska poänger och samtidigt vara vansinnigt underhållande. Många gånger under filmens gång hinner jag tänka ”vad är det här?”. För att slutligen komma fram till svaret ”helt underbart!”.”  Filmtopp.se

”I stället bjuder de bägge upphovsmännen på en annan tidsenlighet: en mashup av bildteknisk variation, medial ikonografi och filmgenrer. Här finns sci-fi-dragningar, passningar av absurd komedi, romantiska inkast, raka tacklingar mot politisk satir, smygande inlägg i bästa agentstil och så småningom en slutsignal i vad någon så riktigt kallat ”transhumanismens” lyckliga tecken.” Dagens Nyheter

”Med andra ord: fullständigt skruvat. Gränslöst, hejdlöst – och samhällskommenterande. Om en älskvärd själ som korrumperas av samtidens girighet. Diamantino är dock ingen pengatvättare, förstår vi snabbt (det är istället hans elaka tvillingsystrar). Han är istället som ett vuxet barn som över allt annat älskar mjuka djur. Det är såna han ser framför sig när han spelar fotboll, han hamnar nämligen då i ett meditativt tillstånd där allt runt omkring honom försvinner och han svävar omkring bland rosa moln och fluffiga valpar.” Kulturnyheterna

31/10 Beautiful Boy (USA 2018).

Regi: Felix van Groeningen. Med: Steve Carell, Timothée Chalamet.

Längd: 120 min.

Den framgångsrike journalisten David har alltid försökt ge sin älskade son allt han behöver. Men varken David eller Nics mamma Vicki kan hindra sonen från att börja experimentera med crystal meth. När missbruket är ett faktum ger sig David och Vicki i kast med något av det svåraste föräldrar kan utsättas för. Hur ska de nå fram till sin son, och kommer de att lyckas besegra den demon som tagit över honom både fysiskt och psykiskt.

”Far- och sondramat Beautiful boy med Timothée Chalamet och Steve Carell är en gripande, välspelad skildring av en nedstigning i ett helvetiskt drogberoende.”Dagens Nyheter

”En av de mest gripande och ärligaste, mest äkta filmer som gjorts om missbruk – och en film som är både dramatisk och engagerande och som det surras om Oscars-statyetter kring. Thimotée Chalamet har redan fått en Golden Globe-nominering för sin roll i Beautiful Boy. Thimotée Chalamet slog igenom internationellt i Luca Guadagninos drama Call Me by Your Name.” Kulturbloggen.com

”Beautiful Boy är ett finstämt drama om missbruk. Steve Carell och Timothée Chalamet briljerar i huvudrollerna som far och son.” Filmtopp.se

”Hyllat drama om en pappas kamp för att rädda sonen från knarkhelvetet. Stjärnskottet Timothée Chalamet och vanligtvis sprallige Steve Carell bildar en dynamisk duo som sätter känslorna i bitvis smärtsam gungning.” Kulturnyheterna

14/11 Girl (Belgien, Nederländerna 2018).

Regi: Lukas Dhont. Med: Victor Polster, Arieh Worthalter, Oliver Bodart.

Längd:104 min.

Den beslutsamma 15-åriga Lara är helt besatt av att bli en professionell ballerina. Hon har sin pappas stöd och vågar därför börja på en ny skola, vilket innebär ännu hårdare arbete för att förverkliga sin dröm. Laras frustration och otålighet blir ännu tydligare när hon märker att hennes kropp inte kan hänga med i de strikta disciplinerna av träningen eftersom hon föddes som pojke.   

”Det är mycket för Victor Polster i huvudrollen att hålla tillbaka, snarare än att spela ut, men han gör en otroligt vacker rolltolkning i en underbar film. Debutanten Dhont arbetar i bästa belgiska socialrealistiska tradition, den som är bröderna Dardennes varumärke, med naturligt ljus, stilla glödande närvaro och mycket alldeles vanlig vanlighet. Samtidigt bultar den i de intensivt laddade dansscenerna. De blir skärningspunkten, eller virveln, där drömmen och smärtan möts, och på så sätt en metafor för Laras väg.” Kulturnytt

”Lara känner sig som en flicka till hundra procent men kroppen hänger inte med snabbt nog, och sannerligen inte omgivningen. I några hjärtskärande scener med okänsliga lärare och skolkamrater blir Laras utsatthet och utanförskap plågsamt tydligt. Efter hand övergår Laras tappra positivitet i frustrerad förtvivlan, med små medel förmedlat av Victor Polster som imponerar i huvudrollen.” Aftonbladet

”I första hand ett sinnligt och smärtsamt välspelat drama om en lidande ung människas kamp för tillvaron – som på köpet lär öppna fler ögon inför de kval som en transperson kan tänkas genomgå.” Kulturnyheterna

”Skådespelet är top notch, inte minst är Victor Polster som transflickan Lara helt lysande. Med hjälp av ett starkt skådespel känner vi riktigt hur hon känner. Kameran dröjer kvar, zoomar in och kommer nära för att i nästa scen flyga fram. Balett är en vacker konstart som här känns både vibrant och levande.” Kulturbloggen.com

21/11 The Favourite (Irland, Storbritannien, USA 2018).

Regi: Yorgos Lanthimos. Med: Olivia Colman, Rachel Weisz, Emma Stone.

Längd: 119 min.

Tidigt 1700-tal. England är i krig med Frankrike, men ändå frodas ankracing och ananasätande. Den bräckliga drottning Anne sitter på tronen medan vännen Lady Sarah styr landet samtidigt som hon tampas med Annes sviktande hälsa och kraftiga humörsvängningar. När den nya tjänaren Abigail anländer tar Sarah henne under sina vingar, men då kriget blir tidskrävande kliver istället Abigail in i rollen som drottningens högra hand. Deras spirande vänskap ger henne en chans att återvända till sina aristokratiska rötter och hon kommer inte låta någon kvinna, man, politiker eller kanin stå i vägen.

”Tiofaldigt Oscarsnominerade The favourite iscensätter ett passionerat triangeldrama vid det brittiska 1700-talshovet samtidigt som den väcker nytt liv i den klassiska kostymfilmen. Strålande, roligt och dansant.” Dagens Nyheter.

”Den tiofaldigt Oscarsnominerade filmen är laddad med smuts, sex och dekadens, och berättad så rappt att man efteråt vill kasta sig över historieskrivningen om verklighetens Anna av Storbritannien (här spelad av Olivia Colman) och hennes hov i början av 1700-talet. Det är lockande lättillgängligt, utan att ge avkall på vare sig det bisarra eller briljanta.” Expressen

”Originella grekiske regissören Yorgos Lanthimos ger kostymfilmen en skruvad humoristisk ton. Fotografen Robbie Ryans kamera väljer oväntade vinklar, det är dagsfärskt och lekfullt bildberättande. OliviaColman är mycket bra som drottning Anna, och lika sevärda är RachelWeisz och EmmaStone som hennes två rivaliserande undersåtar. Märkligt och mycket mänskligt maktspel. Igenkänning 300 år senare.” Aftonbladet

”The favourite är ett utstuderat anakronistiskt drömspel från ett tidigt 1700-tal som aldrig har funnits, ett samkönat triangeldrama och en satirisk fantasi på eviga teman som makthunger, socialt klättrande och den instrumentella förälskelsen.” Svenska Dagbladet

5/12 Sir (Indien, Frankrike 2018).

Regi: Rohena Gera. Med: Tillotama Shome, Vivek Gomber.

Längd: 99 min.

Ratna kommer från en fattig liten by på den indiska landsbygden och drömmer om att designa kläder. En dröm så gott som omöjlig att förverkliga om man som Ratna kommer från en lägre kast. Hennes jobb ligger många mil därifrån i storstaden Mumbai, där hon arbetar som hembiträde åt Ashwin, son till en av stadens rikaste familjer. Från Ratnas perspektiv har Ashwin allt. Rikedom, jobb, frihet. Men varför ser då Ashwins ögon alltid så ledsna ut? Ögon som dock börjar se aningen gladare ut när de tittar på Ratna.

”Kärleksdramat Sir är ett omsorgsfullt drama om det indiska klassamhället. En debutfilm som inger hopp om en mer tolerant värld.” Sydsvenskan

”Sir – en hoppfull film om omöjlig kärlek finstämt berättad med socialt patos.” Kulturbloggen

”Bäst blir därför de små ögonblicksbilderna, ett meningsutbyte där språket skiftar mellan engelska och hindi beroende på klasstillhörighet, eller de dokumentära scenerna från marknaden och trappuppgången som säger betydligt mer om ett indiskt hembiträdes hemliga liv än vad kärleksdramat gör.” Dagens Nyheter.

”Få saker överraskar i detta indiska kärleksdrama med klassperspektiv och förhinder. Men trots konventionerna förmår regissören ändå skapa tillräckligt mycket energi för att det ska kännas genom bioduken.” Svenska Dagbladet