24/1 Huset vid havet ”La villa” (Frankrike 2017).

Regi: Robert Guédiguian. Med: Ariane Ascaride, Jean-Pierre Darroussin, Gérard Meylan, Jacques Boudet.

Längd: 107 min.

Vid en liten vik, strax utanför Marseille ligger en pittoresk villa som ägs av en äldre herre. Hans tre barn har samlats för att vara hos honom under hans sista dagar. Det är Angela, som arbetar som skådespelare i Paris, Joseph, som förälskat sig i en yngre kvinna och Armand, den enda som stannat kvar i Marseille för att driva familjens restaurang. Den vackra omgivningen väcker minnen och de börjar fundera över vad de egentligen har tagit med sig av faderns ideal och den kollektiva anda som han försökt uppfostra dem i. Tankar som ställs på sin spets när några flyktingar plötsligt dyker upp i närheten.

”Men det är just Robert Guédiguians än en gång demonstrerade förmåga till både ett slags trots allt och ett trots allt inte, hans kombination av mörkaste pessimism med strimmor av hoppfull optimism som gör honom, just det, så genuint omtycklig.” Dagens Nyheter.

”En välspelad historia som blir mer relevant ju längre den lider.” Kommunalarbetaren

31/1 Cinema Paradiso (Italien, Frankrike 1988).

Regi: Giuseppe Tornatore.  Med: Antonella Attili, Enzo Cannavale, Isa Danieli, Leo Gullotta.

Längd: 123 min.

Den framgångsrika regissören Salvatore Di Vita får bud från sin hemstad att Alfredo dött, ett bud som väcker minnen. Salvatore ser framför sig biografen Paradiso, där maskinisten Alfredo härskade i ensamt majestät. När Alfredo blev blind vid en brand övertog Salvatore hans sysslor och en djup vänskap rådde mellan dem. Paradiso lades ned och Salvatore lovade att aldrig återvända till hemstaden sedan han flyttat därifrån. Trots löftet återvänder Salvatore till Alfredos begravning.

”Filmen vann flera priser, bland annat Juryns stora pris vid filmfestivalen i Cannes samt en Oscar för bästa utländska film. I november 2018 låg filmen på plats 54 på IMDb över de 250 bästa filmerna som gjorts.” Wikipedia

”Efter att också ha sett Cinema Paradiso kan jag bara konstatera att regissören Giuseppe Tornatore är en mästare av varma och vackra skildringar ur en liten pojkes synvinkel. Likt italiensk mat är det varmt, gott och lämnar en underbar eftersmak.” Orvar Säfström

”Giuseppe Tornatores episka mästerverk om vänskapen mellan en filmmaskinist på den italienska landsbygden och en filmgalen liten pojke är en av alla tiders mest älskade filmer. I en omröstning bland läsarna i brittiska The Guardian utsågs den till historiens bästa film.”

8.5/10 (på IMDb.com. 190 000 röster).

7/2 Charmören (Danmark, Sverige 2017).

Regi: Milad Alami.Med: Ardalan Esmaili, Soho Rezanejad, Susan Taslimi.

Längd: 100 min.

Iranska Esmail håller på att bli utvisad från Danmark och kämpar desperat för att få stanna i landet. Strategin är att hänga på barer i hopp om att hitta en dansk kvinna att gifta sig med. Helt oväntat blir han hals över huvud förälskad i Sara, som dessvärre inte alls är lösningen på hans situation. Tiden börjar rinna ut och ouppklarade händelser från det förflutna är honom hack i häl.

”Till slut närmar sig dramat en psykologisk thriller som med hjärtat i hand faktiskt lyckas med bedriften att få oss att se människan bakom den kalkylerade bedragarens ansikte.” Dagens Nyheter.

”Milad Alami visar i sin regi att han kan fylla minsta biroll med blod, och huvudrollerna är ett med sina rollfigurer. Det är inte ett falskt tonfall, inte ett ansiktsuttryck som inte känns äkta. Så blir "Charmören" en skickligt berättad historia om vår samtid, om det nya Danmark och Sverige helt utan vare sig förorts- eller innerstadsklichéer.” P1 Kulturnytt

”Regissören Milad Alami och övriga filmarbetare berättar med mycket säker hand en historia som sakta växer i omfattning. De skildrar migration och en enorm ojämlikhet – de som har och de som inte har – ur en ny vinkel, en som snabbt engagerar och som håller publiken i ett starkt grepp och avslöjar bara precis så mycket om situationen som behövs för att man ska bli nyfiken. Som så många bra filmer på sistone är det först precis i slutet som ”Charmören” levererar sin sista pusselbit, en stark känslomässig smocka som vidgar perspektivet på ett hisnande sätt.” Corren.se

14/2 C’est la vie! ”Le sens de la fête” (Frankrike, Kanada, Belgien 2017).

Regi:  Olivier Nakache och Éric Toledano.Med: Jean-Pierre Bacri , Gilles Lellouche , Eye Haidara , Manmathan Basky.

Längd: 117 min.

För brud och brudgum är det den viktigaste natten i deras liv. Men för cateringkillen Max, fotografen Guy och sångaren/underhållaren/DJ James är det en kväll precis som alla andra, likväl som för alla dem som jobbar bakom kulisserna i det extravaganta slottet strax utanför Paris. Pierre och Helena är ett av de par som bestämt sig för att fira sin kärleksförening på slottet. Från första morgonstund till och med nästa dags soluppgång får vi följa deras bröllopsfest, men genom ögonen hos dem som får denna magiska tillställning att bli verklighet. Och självklart blir inte allt som de hade tänkt sig.

”Summan av många, ofrivilligt komiska personer utan egentligen humor blir humoristisk.  Just därför att alla spelar samma ton hela tiden, blir de tillsammans ett musikinstrument som författar- och regissörsparet kan spela alla möjliga, fina melodier på.”  Dagens Nyheter.

”En oväntad vänskap blev en stor succé. Nu följer duon Nakache och Toledanoshela upp framgångarna med ett väloljat farsmaskineri om ett storslaget bröllop som spårar ur. Manus är prydligt, fyllt av nogsamt synkroniserade kugghjul.” Svenska Dagbladet

”Filmen beskrivs av distributören som en hyllning till livet, kärleken och all kalabalik däremellan. Det är en träffande beskrivning. Den är komisk och satirisk men samtidigt skildras alla dessa människor på ett varmt sätt, det finns ett hjärta för människor på registolen och bakom kameran. Alla dessa människor som alla drömmer om att möta kärlek och som väver in sig i sina livslögner och ibland vågar se sanningen men oftast lever med halvsanningar.” Kulturbloggen

21/2 Saknaden ”Nelyubov” (Ryssland, Frankrike, Tyskland, Belgien, USA 2017).

Regi: Andrey Zvyagintsev. Med: Maryana Spivak, Aleksey Rozin, Matvey Novikov, Vladimir Vdovichenkov.

Längd: 127 min.

Här handlar det om separerande paret Boris och Zhenya, som har två saker kvar innan de kan gå vidare med sina nya liv: Sälja lägenheten och bråka klart om vem som ska slippa sonen Alyosha. När denne spårlöst försvinner blottas ett känslokallt samhälle där post-sovjetisk tröghet ersätts med nyrik brackighet. Där människor är beredda att klättra på varandra för att nå toppen – eller åtminstone inte gå till botten. Saknaden är ett stycke visuell poesi med nattsvart innehåll. En uppfordrande uppmaning till oss alla att kämpa för att bejaka det som är den engelska titelns motsats - Loveless.

”Saknaden är bottenfrusen och makalöst vacker.” Dagens Nyheter.

”En stark film som håller publiken fångad i ett järngrepp fram till målsnöret.” Skånska Dagbladet

"Saknaden är lika delar familjetragedi och politisk allegori. En förkrossande, skoningslös feel bad-film om en kärlekslös familj i ett kärlekslöst, socialt, emotionellt och moraliskt ruttnande land, där en oönskad pojke är förlorad långt innan han försvinner. En blytung filmupplevelse, som skär som en smutsig kniv i själen.” Aftonbladet

”Upplevelsen är som att rycka av ett plåster under två timmar och stirra på världens mest hänförande solnedgång samtidigt. Bättre feel bad-film kan man knappast hitta, eller undvika. Den emotionella baksmällan hos tittaren lär hålla i sig till det är dags för nästa ödesrapport från Andreis Zvyagintsevs Ryssland.”  Moviezine

28/2 White Sun (Nepal, Nederländerna, Qatar, USA 2016).

Regi: Deepak Rauniyar. Med: Dayahang Rai, Asha Magrati, Rabindra Singh Baniya, Sumi Malla, Amrit Pariyar.

Längd: 89 min.

Regimkritisk partisan återvänder till sin isolerade hemby och konfronterar fysiska, sociala och politiska hinder för att begrava sin far, i denna fullpoängare från Nepal. Belönad på bland annat filmfestivalen i Venedig.

”I den prisade nepalesiska filmen ”White Sun” gör regissören Deepak Rauniyar upp med den romantiska bilden av sagolandet med de snöklädda bergstoppar. Han ville berätta om ett krig som gjort djupa sår och ett folk som har fastnat i krångliga traditioner.”  Filmrutan

”Flerfaldigt prisbelönad film från Nepal. Humoristiskt och vackert om en regimkritisk partisan som konfronteras med olika typer av hinder när han ska begrava sin far.” Corren.se

7/3 The Party (Storbritannien 2017).

Regi: Sally Potter. Med: Patricia Clarkson, Kristin Scott Thomas, Timothy Spall, Cillian Murphy.

Längd: 71 min.

Janet har en liten tillställning för sina närmsta vänner för att fira sin nya roll i parlamentet. Allt går, nästan, som planerat tills hennes man Bill avslöjar två stora hemligheter som sparkar igång en serie händelser som påverkar alla i rummet. Innan kvällen är över har glas krossats, pistoler riktats och blod spillts.

”Starkt kammarspel om livslögner.” Sydsvenskan

”Titelns party har två betydelser här: både party och parti. Och med en sådan stjärnensemble kan det inte blir annat än fest även för åskådarna.” Svenska Dagbladet

”The Party är bitsk humor och bra skådespel. Det konfronteras och svänger och allt utspelar sig i huset där avslöjandena vänder upp och ned på de inblandades liv. The Party är som bra teater, filmen är i svart-vitt och en njutning.”  SR P4

”Gästerna är en brokig skara som alla bidrar till ett intelligent och tragikomiskt kammarspel, på mycket brittiskt vis, späckat med vassa repliker och dramatik. Dessutom i svartvitt.” Kommunalarbetaren

14/3 Den tysta revolutionen ” Das schweigende Klassenzimmer” (Tyskland 2018).

Regi: Lars Kraume. Med: Jonas Dassler, Michael del Coco, Sina Ebell, Judith Engel, Tom Gramenz.

Längd: 111 min.

Östberlin 1956. Theo och Kurt tar tåget till Västberlin, officiellt för att besöka morfars grav, men i själva verket för att gå på bio och spana på tjejer. En journalfilm från upproret i Budapest blir ett politiskt uppvaknande och tillbaka i skolan initierar de en tyst minut i solidaritet med det ungerska folkets protest mot sovjetiskt förtryck. Reaktionen låter inte vänta på sig. Eleverna anklagas för att vara kontrarevolutionära och självaste utbildningsministern kallas in för att tvinga fram ett erkännande genom att hota med indragna diplom. Nu ställs klassen på prov. Stå upp tillsammans i solidaritet, eller avslöja sina kamrater?

”Protesten mot sovjetiskt våld i DDR utvecklas till en kamp mellan en paranoid stat och en grupp naiva ungdomar. Den tigande skolklassen i Den tysta revolutionen ger oss en lektion i civilkurage.” Svenska Dagbladet

”Kraume har gjort en politisk thriller om en totalitär stats makt och vanmakt. Sällan har en film så trovärdigt skildrat ett politiskt uppvaknande.” Kommunalarbetaren

”En välspelad och intressant, konventionellt berättad verklighetsbaserad historia om unga solidariska rebeller, som bygger på en bok av en av dem som var med.” Aftonbladet

”Inte förrän utbildningsministern ställer sig i katedern och borrar blicken i eleverna dras tumskruvarna åt ordentligt, men då gör de å andra sidan det med besked. Det är först då som kommunistregimens paranoia, stingslighet och ofattbara detaljstyrning verkligen sjunker in samtidigt som gruppen rör sig mot ett allt obehagligare Flugornas herre-scenario.” Dagens Nyheter.

21/3 Unga Astrid (Sverige, Danmark 2018).

Regi: Pernille Fischer Christensen. Med: Alba August, Trine Dyrholm, Henrik Rafelson, Maria Bonnevie, Magnus Krepper, Maria Fahl Vikander.

Längd: 123 min.

När Astrid Lindgren var väldigt ung hände något som påverkade henne fundamentalt, en kombination av mirakel och missöde som kom att forma hela hennes liv. Det var en händelse som gjorde henne till en av de mest nyskapande kvinnorna i vår tid och den sagoberättare en hel värld kom att älska. Det här är berättelsen om när en ung Astrid, trots tidens förväntningar och religiösa påbud, bestämde sig för att bryta mot samhällets normer och följa sitt hjärta.

”Bra skådespelare med en enastående Alba August. Hon spelar en stark, rolig, snabbtänkt, omtänksam medmänniska med berättarlust. Det är en Astrid man tror på.” Aftonbladet

”Unga Astrid skildrar ett kvinnligt frigörelseprojekt med värme och glädje.” Dagens Nyheter.

”Unga Astrid är en film om att våga följa sitt hjärta, bryta mot tidens konventioner och stå upp för det man tror på, teman som senare går igen i Astrids karaktärer. Barnen som gör som de själva vill och kämpar för att det goda ska segra. Alba August har redan hyllats internationellt för sin tolkning av den unga Astrid. Och hon lyser i rollen.” Kommunalarbetaren

28/3 Goliat (Sverige 2018).

Regi: Peter Grönlund. Med: Sebastian Ljungblad, Joakim Sällquist, Davina Robinson.

Längd: 88 min.

Kimmie är bosatt i en liten bruksort någonstans i Sverige.  Han förväntas ta över försörjningsansvaret för familjen och även dess kriminella affärer när pappan hamnar i fängelse. En film om en pojkes inträde i vuxenlivet och hur det sociala arvet kan styra en människas liv.

”Med metodiskt och rytmiskt flyt, utan varje form av plakatviftande eller abstrakta samhällsanklagelser, arbetar sig Peter Grönlund – som tidigare gjort Tjuvheder - fram mot hjärtat i sitt smärtsamma och ändå ömsinta familjedrama.” Dagens Nyheter.  

”En social smocka som slår det mesta svenskt i genren.” Kulturnyheterna

”Den skapar en känsla av autenticitet, ner i minsta detalj, i gardinuppsättningar och tatueringar och där fotografier i guldram från brukets glansdagar fortfarande sitter på väggen.” P1 Kulturnytt

”En berättelse vi sett förut, om det sociala arvet. Men det genomförs så väl och så på plats att det blir unikt.” SR P4