Ingen riktig finne (Finland 2013).

Regi: Mika Ronkainen. Med: Kai Latvalehto och Tauno Latvalehto, Anna Järvinen, Darya Pakarinen, Love Antell, Markus Fagervall, Mirella Hautala, Månskensorkestern, Hannu Kiviaho, Harri Mänty, Jukka Takalo.

Längd: 90 min.

Dokumentärmusikal. Någonstans i 40-årsåldern stannar Kai Latvalehto upp och undrar varför livet känns tomt. Han är framgångsrik rockgitarrist, lever i en lycklig relation och har en underbar son. Men ändå. Efter några samtal med pappa Tauno anar både Kai och biopubliken att roten till det onda står att finna i Sverige. När Kai var två år flyttade familjen till Sverige, för att flera år senare, när Kai var tonåring, flytta tillbaka. Far och son bestämmer sig för att gå till botten med det förflutna och hur det format dem.

”Rörande resa som bot mot rotlöshet.” Svenska Dagbladet

”Resultatet har blivit en känslomättad dokumentär roadmovie. Fylld med vacker musik av sverigefinska musiker som dyker upp längs vägen och sjunger sånger om migranternas erfarenheter i det nya landet.” Helsingborgs Dagblad

”Det som gör Ingen riktig finne till en så stark berättelse är musiken, finska emigrantsånger som lägger fler berättelser till pappans och sonens. Och runt sångernas ord dessa vemodiga dragspelstoner och mjuka stråkar, som fångat så mycken finskhet i Kaurismäkis filmer. Suveränt och originellt iscensätter Ronkainen det musikaliska temat.” Göteborgs-Posten

Ljus i natten (Finland 2017).

Regi: Aki Kaurismäki. Med: Sakari Kuosmanen, Sherwan Haji, Kati Outinen, Janne Hyytiäinen, Nuppu Koivu.

Längd: 98 min.

Två berättelser korsar varandra som av en händelse. Khaled, en flykting från Syrien, glider in till Helsingfors som fripassagerare på ett fartyg för att söka asyl. Wikström lämnar sin alkoholiserade hustru och säger upp sig för att istället försörja sig som pokerhaj. Wikström öppnar restaurang och anställer Khaled som diskare. Ett litet ögonblick av solsken som inte nödvändigtvis leder fram till ett lyckligt slut.

”En film som på samma gång är puttrigt underhållande som akut angelägen – det är en svår och ovanlig kombo.” Kulturnyheterna

”Det är som en vacker, närmast naiv, saga om godhet och solidaritet bland trasproletariatet, men tack vare den förhöjda realismen fungerar det – vi är trots allt mer i Kaurismäkiland än i Finland. Och det är bitvis en väldigt rolig film.” Sydsvenskan

”Aki Kaurismäki, den finländska regissören till hyllade Mannen utan minne, är tillbaka med en stark, berörande film om två män med helt olika bakgrund vars livsvägar korsas och om mänsklighet och om omänsklighet.” Kulturbloggen

Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv. (Finland 2016).

Regi: Juho Kuosmanen. Med: Jarkko Lahti, Oona Airola, Eero Milonoff.

Längd: 92 min.

Sommaren 1962 har Olli Mäki chansen att bli världsmästare i fjäderviktsboxning. Hela Finland, från landsbygden till stadens ljus i Helsingfors, har förberett sig på hans seger och framgång. Allt Olli behöver göra är att gå ner i vikt och koncentrera sig på matchen. Men det finns ett problem – han har förälskat sig i Raija.

”Kuosmanen är, likt huvudrollsfiguren i hans film, inte hängiven boxningen i första hand, men har därmed skapat en rörande och annorlunda film.” Upsala Nya Tidning

”Filmen är en liten pärla, så inte undra på att den prisbelönades i den prestigefyllda sidoserien Un certain regard i Cannes 2016.” Sydsvenskan

”Filmen Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv bygger på verklighetens Olli Mäki och är en fin liten boxarblues där kärleken är starkare än slagen.” SR P4